Att synas och höras

Det är väldigt många som hört och fortfarande hör av sig till mig för att de sett och läst min blogg.
Det är både människor som jag känner och människor som för mig är helt okända.
Samtidigt som jag tycker det känns bra att få stöd av andra som befinner sig i samma situation så är det ju egentligen inte alls bra. Att vi befinner oss i situationen alltså. Det är bara så oerhört tragiskt. Vi är alldeles för många som mist våra älskade barn i Suicid, och dessutom bara fortsätter det,
det pågår nu ....hela tiden, varje dag, varje vecka, varje månad.
Det är så fruktansvärt, det finns inte ord för det.

Innan Fredrik dog hade jag inte en aning om att siffrorna för självmord är så höga som de är.
Att det idag är den vanligaste dödsorsaken bland våra 15–24-åringar.
Var tionde person som tog sitt liv under 2012 var ett barn eller en ungdom under 25 år.
Totalt 154 personer.

I Aftonbladet pågår just nu en artikelserie under 6 dagar som handlar om just detta med självmord ur olika synvinklar.
Det är mycket bra tycker jag, för vi talar nästan aldrig om det. Det är som - talar vi inte om det, så finns det inte.
Det är fortfarande år 2014 förknippat med skuld och skam på något konstigt sätt.
Jag kan känna det själv, det är nästan ingen som pratar om Fredriks död med mig. Jag kan tänka att om Fredrik hade dött i en sjukdom så hade det säkert varit på ett helt annat sätt, då hade det varit mer legalt att prata om det, eller hur jag ska säga?

Tänk om jag hade jag haft all den information som jag har idag om det samhällsproblem som det faktiskt är. Kanske hade jag/vi då sett signaler på Fredrik? För nu med facit i hand så kan vi faktiskt ana att vissa saker vi läst om nu stämmer in på hans beteende.
Men om, ja.... om, .....alla dessa OM.

Jag har återigen fått mail från en reporter som vill komma hem till mig och göra en intervju. Första gången han hörde av sig var jag tveksam och sa nej tack, men nu har han hört av sig igen och efter en del övervägande har jag bestämt mig och sagt ok.
Det är ju trots allt bra att vi syns och hörs !

Reporten hade sett artikeln om mig i Blekinge läns tidningen där det stod om mig när jag vann platsen på Tjejplanet till Tjejmilen i Stockholm i september. Jag var ju även i en stor artikel i Barometern om just denna vinst. Att vinsten kom i samband med Fredriks död kändes väldigt kluvet. Skulle jag orka? Ja, det är bara att pröva. Jag har något att fokusera på och tjejmilen är ju inte det enda lopp jag tänkt genomföra i år.
Så den här nya artikeln tror jag kommer att handla om både Fredrik och mig?

Vill ni läsa det som stod i tidningen när jag vann platsen till Tjejplanet, kan ni följa länken nedan.

Artikeln om min vinst på Tjejplanet/

Vi får fortsätta kämpa, med våra liv, med vår vardag och med den här nya världen som vi ofrivilligt har hamnat i ❤️
Kram, Maria