Fredrik

Fredrik

torsdag 3 juli 2014

I livets ryggsäck

Varför vänder vi så ofta ryggen åt sorg och människor i kris?
Av rädsla tror jag, men det blir så fel för det är ju då vi behöver den mänskliga omsorgen som allra mest.
Jag vill därför ta upp några saker som jag tycker man ska fundera lite över men också packa med sig ner i ryggsäcken på livets resa, för sorg kommer alla någon gång att drabbas av.
Sorg är en lika naturlig del av livet som glädje, men så mycket svårare att prata om och att dela med någon. Samtidigt är det viktigt att vi tillåter oss att sörja och att vi förstår att alla har olika sätt att sörja på men att inget sätt är rätt eller fel.
Så glänta lite på ditt hjärtas dörr och öppna dina ögon inför sorg.

Du behöver inte säga så mycket till en människa i sorg.
En blick, en klapp eller en kram betyder mer än tusen ord.
Det viktigaste är i alla fall att man gör eller säger något, för när man är i sorg känner man sig väldigt övergiven om man bara möts av tystnad.

Låna gärna ut dina öron och lyssna, du behöver inte prata själv, inte säga något alls egentligen utan bara finnas där och lyssna.
Människan i sorg har ofta ett stort behov av att få prata om sin sorg, att få gråta, kanske skratta och att få älta och gå igenom allt det som hänt.

Ta gärna med dig lite mat eller fika till den sörjande.
När man befinner sig i sorg glömmer man ofta bort att äta och det finns ingen kraft till saker som i vanliga fall är en baggis.
En människa i djup sorg har under lång tid en hjärna inlindad som i seg sirap. Det som i vanliga fall går i ett nafs kan ta både dagar och veckor.

I början är det många som kondolerar och hemmet kanske fylls av vackra blommor.
Men sen försvinner de flesta, då har man liksom " gjort sitt"
Skicka bara ett kort i början och spara gärna buketten tills ni ses, även om det kanske tar några veckor eller till och med någon månad, men då behövs verkligen dessa tecken på omsorg.

Att skriva till den sörjande att - jag finns och jag tänker på dig hela tiden,
eller - det är bara att du hör av dig så finns jag, är nästan helt meningslöst.
Den kontakten tar man inte, det finns det oftast ingen ork till.
Så vill du fortsätta ha kontakt med din vän? ..... ta den igen, och igen.....

Ha förståelse för att svår sorg även tar sig många konstiga fysiska vändningar.
Inget är egentligen konstigt när man har sorg.

Som sörjande har man i början väldigt svårt att förstå att livet fortsätter som vanligt utanför bubblan man hamnat i. Att folk fortsätter gå till jobbet, att bilarna rullar och att jorden faktiskt snurrar på.

Men det viktigaste av allt är ändå att inte glömma bort det varma och mjuka och att bara vara en vanlig medmänniska i vårt  allt mer hektiska samhälle.
För vad är vi utan varandra?
Håll hårt i dem du älskar och låt dom märka att de är älskade.
För livet kan förändras på en liten sekund även för dig.

Maria

2 kommentarer:

  1. Läser din blogg, sorglig men intressant. Har också förlorat min son, men i en olycka. Har också börjat blogga, tror att det är bra att bearbeta. Kram Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Eva, beklagar sorgen av din son. Hur vi än mister våra barn är det lika fruktansvärt, föräldrar ska inte mista barn.
      Tack för att du följer min blogg.
      För mig är bloggandet en viktig del i min sorgebearbetning så du gör säkert rätt i att börja blogga och dela med dig av dina känslor och tankar.
      Jag tittar gärna på din blogg, men jag måste få adressen.
      Va rädd om dig, kram Maria

      Radera