Asfalt

Igår körde vi förbi ett gäng asfaltarbetare som la asfalt på vägen utanför Mac Donalds i Kalmar.
Åh.... det var NCC. Fredriks NCC? .... Om det var hans gamla gäng vet jag inte men bara det att det var NCCs killar fick mig att bli helt tårögd.

Asfalt. Jag är uppvuxen med asfalt och den speciella doften av asfalt. När jag var barn va det pappa som nästan alltid doftade så, senare i livet va det mina bröder och så nu senast även min son.
Det luktar ju egentligen inte speciellt gott men för mig påminner nu doften mig så mycket om Fredrik. Det luktar pengar sa han ibland på skoj.

En morgon på väg till jobbet hoppade jag in på Statoil en snabbis och samtidigt kom 2 killar i Fredriks ålder in. De var klädda i varselkläder och med .....ja,.... asfaltsdoft.
Det blev helt konstigt i mitt huvud, först kändes det som om jag ville luta huvudet mot den enes rygg, bara få blunda och dra in doften i min näsa.

Sorgen slog till mig direkt. Så starkt och helt oväntat. På en millisekund slog den till mig enbart på grund av en doft.
Men shit, så konstigt det blev, jag fick helt enkelt byta kö.

Fredrik Fredrik, jag saknar dig så otroligt mycket // mamma

Artikel från tidningen om arbetslaget Fredrik ingick i. Från 2011