Fredrik

Fredrik

söndag 16 november 2014

Hoppa för livet

Jag är ju numera volontär i Suicide Zero och har tagit över uppgiften att ansvara för medlemsregistret i föreningen. Ett väldigt roligt arbete och det droppar in nya medlemmar hela tiden. Just nu är det ca 230 medlemmar i föreningen men på Suicide Zeros Facebook sida har vi så många som 15 687 följare. En önskan vore ju att alla dessa följare också skulle bli medlemmar.

Efter att jag ordnat med Suicide Preventions dagen i kyrkparken den 10 september fick jag en inbjudan från Folkhälsorådet i Mönsterås om att komma till deras möte och berätta om Suicide Zero.
Det kändes lite nervöst att ställa sig och tala om ett ämne som jag egentligen inte är helt bekväm med. Jag förberedde mig noga, jag gjorde bildspel och läste böcker och texter. Jag fick hjälp att redigera i mitt material av både ordförande Ludmilla och vice ordförande Alfred. Tack till er båda.
Mötet kom och jag skulle nu presentera mitt material för 8 politiker och folkhälsosamordnaren. Det blev ett bra möte. Jag vet nu att rådet har lagt en del av sin budget för 2015 till Suicide Preventions arbete. Att jag gjorde bra ifrån mig förstår jag eftersom jag efter mötet fick frågan om jag ville komma även till socialnämden- och barn & utbildningsnämndens arbetsutskott. Yes, så bra.
Vi är på gång i vår kommun.

Jag har också varit på Landstingets psykiatridagar i Kalmar, (som åhörare), med psykisk ohälsa och suicid i fokus. Så bra dagar!
Det var många olika föreläsningar och debatter att välja på under två dagar i 3 salar, b.la. var SPES på plats, Charlie Eriksson från projektet aldrigensam.com var där, politikerutfrågning, en bra teater med titeln Vi som blev kvar, Åsa Linderborg med sin film Mig äger ingen och mycket mer.

Jag fick kontakt med en dam från landstinget som ska kolla upp om de kan få igång en SPES grupp i Kalmar, och det är på gång nu, det vet jag eftersom jag fick mail av henne idag.

Mattias Sunneborn är ambassadör för Suicide Zero och han har utmanat oss volontärer att gör ett stillastående längdhopp för att sen avrunda hoppets längd uppåt och skänka motsvarande summa till Suicide Zeros arbete att förhindra självmord. Därefter ska vi utmana tre vänner att göra detsamma.
Kör nu, utmana er och era vänner att hoppa. Hoppa långt, hoppa för livet !

När jag hade gjort mitt hopp och sen pratade om det med min man på eftermiddagen kom jag att tänka på när Fredrik var i 10-årsåldern. Han och Pher skulle alltid köra femkamp hemma i lägenheten och då ingick stillastående längdhopp som en gren. Fredrik gick in för tävlingen på blodigt allvar. Stackars dom som bodde under oss för det måste ha bonkats rejält hos dem. när det hoppades hos oss. Men roligt hade vi.

Jag har alltså fått en del nya uppgifter, nya vänner och andra intressen än tidigare.
Men jag hade gärna varit utan allt det här och istället haft min son i livet. Trots att jag tycker det är roligt med alla nya uppgifter och allt jobb så känner jag mig ibland så otroligt nedstämd att det är helt sjukt.

Alfreds hopp KLICKA HÄR

Mitt hopp KLICKA HÄR

Livet rullar vidare, jag kämpar varje dag för att återta kontrollen över mitt liv.
Men det är ett mycket tufft och hårt jobb och ibland undrar jag hur jag ska lyckas?

Maria

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar