Idag gör jag slut

Idag har jag tid hos min psykolog igen. Det är nu nästan 2 månader sen jag var där senast och jag har till och från den senaste tiden funderat på om det idag ändå är dags att "göra slut" med henne? Ska jag klara mig själv nu?

Ungefär 2 månader efter Fredriks död var jag på mitt första samtal. Jag hade då redan gått tillbaka till jobbet och trodde i min enfald att vardagen skulle fortsätta som tidigare. Idag kan jag inte förstå hur jag ens i min vildaste fantasi kunde tro något sånt, men så var det. Det var korkat av mig men jag hade bråttom. Jag hade så förtvivlat bråttom med att försöka få livet att bli som vanligt igen.

Efter mitt första samtal fortsatte jag gå regelbundet i ungefär ett halvår hos en jätte bra psykolog som jag verkligen fick stort förtroende för. Han gav mig helt rätt frågor, han fick mig att vända och vrida på mina funderingar och på mina konstiga tankar. Han gav mig svar som i mina öron lät väldigt bra, svar som jag kunde köpa, svar som jag kunde ta till mig och svar som kunde få mig att försöka förstå.
Men så plötsligt en dag ringde dom från vårdcentralen och sa att jag var tvungen att byta samtalspartner. Åh, nej, jag vill inte det, det blev plötsligt så himla jobbigt.
När jag kom till mitt första samtal med den nya psykologen hoppades jag innerligt att hon hade läst min journal (om det nu finns någon) så att hon visste varför jag var där och hur långt vi hade kommit i våra tidigare samtal. Men nej, så lätt var det inte.
Nu satt hon där mitt emot mig, log med hela ansiktet och undrade hurtigt varför jag var där?
Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte, tänkte jag. Jag gör slut.
(Och va ler kärring om? for genom mitt huvud)

Jag gjorde inte slut, trots det stora motståndet som jag till en början kände för henne så hängde jag mig trots allt kvar, jag kände mig ju inte färdig. Tillsammans gick vi in i en ny fas, vi fick en helt annan typ av samtal. Det är snart 10 månader sedan vi träffades första gången, men nu känns det som om jag faktiskt är redo, redo för att göra slut. Jag tror inte vi kommer längre? Nu är det bara tiden som måste fortsätta arbeta åt mig.

Snart dags att åka, jag får väl se vad som händer?
Kram / Maria