Deklaration och Sinnesjukt

Så har jag deklarerat ytterligare en gång för Pedersens dödsbo, Fredrik.

Nu har han inte längre ett personnummer utan är bara en siffra i systemet. 

Det känns konstigt, bara ett nummer ... 

Förra året när jag deklarerade var det för inkomster och skatter som han själv arbetat in och tjänat ihop, då kändes det oerhört tufft. Det var ju liksom hans pengar och lön för hans slit. Jag grät och tyckte allt var så himla orättvist. Att det blev ytterligare en deklaration berodde på en del missförstånd men den här gången var det för en fastighet han ägde och som hans syster nu fått ärva så i år kändes det inte lika jobbigt.

Men att han inte längre är någon fysisk person är fortfarande svårt att acceptera.

Jag lyssnade häromdagen på en pod som heter Sinnesjukt. Det är Christian Dahlström som har den och i det avsnittet jag lyssnade på intervjuade han Ludmilla Rosengren som är ordförande i Suicide Zero. Hon berättar bland annat i programmet om när hon förlorade sin dotter Linnea 2008.
Hon säger en sak i programmet som fastnar i mig, - att hon var arg på Linneas cykel som stod utanför huset men att hon inte kunde flytta på den ifall Linnea ville ha den om hon kom tillbaka...

Ja, så konstigt är det... Så konstiga tankar hade jag också i början ...att Fredrik en dag skulle komma tillbaka, att han bara var borta för en stund. Men ändå är jag ju fullt medveten om att döden inte är något tillfälligt avbrott.

Programmet är för övrigt väldigt bra och jag vill verkligen rekommendera er att lyssna på det.
Jag blev starkt berörd och känner igen mig i väldigt mycket. 

Lyssna på programmet Sinnessjukt HÄR

Maria