Suicideprevention i Kalmar län

Det känns som om det är väldigt länge sedan jag skrev och delade med mig något här i bloggen, men det händer så mycket hela tiden nu så jag hinner knappt med att skriva.

Jag har blivit inbjuden i flera olika mötessammanhang som representant för både SPES Kalmar och Suicide Zero. I slutet av april var jag i Kalmar och höll föredrag för föräldrar till barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Jag var till en början så nervös att halsen kändes som Saharas öken, men det släppte efter en stund. Alla var väldigt intresserade och ställde många frågor så tiden gick rasande fort.

Jag har blivit inbjuden till arbetsgruppen som planerar och anordnar Psykiatridagarna som ska hållas senare i höst i Kalmarsalen.

Vi har haft uppstartsmöte med suicidpreventions gruppen som Folkhälsorådet bildat i Mönsterås kommun.

Den 19 maj deltog jag på en stor konferens i Oskarshamn som landstingsdirektör Alf Jönsson initierat till. Jag blev väldigt imponerad av hans inledningstal och jag berördes till tårar när dagens moderator Johanna började sin presentation med orden - jag trodde min familj skulle få det bättre utan mig. Hon har vid några tillfällen försökt ta sitt liv. Hujeda Mig, hur ska denna dagen gå? Det var min tanke då men ganska snabbt stod det klart att dagen skulle bli mycket bra. 

Det här var starten på ett samverkans arbete för hela Kalmar län i suicidpreventions arbetet mellan flera olika aktörer, b.la. Landstinget, länets kommuner, Räddningsverket, Trafikverket, polisen, kriminalvården, NASP, frivillig organisationer, Brobyggarna, Suicide Zero, SPES med flera.

Det var en riktigt bra dag som var fylld av föreläsningar  och presentationer av goda exempel. Mycket positiv energi. Men det är ett svårt ämne, för hur jobbar man vidare för att få till en bra verkstad med allt vad det innebär så det inte bara blir just bra idéer och snack. Det måste ju resultera i något. Sen förstår vi alla att det är ett långsiktigt arbete som kommer ta tid innan alla hjul snurrar åt samma håll men vi är i alla fall på gång i Kalmar län. 

Jag träffade generalsekreteraren för Suicide Zero, Alfred Skogberg på konferensen. Det var trevligt. Jag har bara sett honom som en profilbild på Facebook och i olika inslag på TV men nu fick jag äntligen ett riktigt ansikte. Mitt första av alla duktiga människor som arbetar i organisationen men förhoppningsvis inte det sista.

Ett par dagar efter konferensen anmälde jag mitt intresse till att gå utbildningen som på svenska benämns Första hjälpen till psykisk ohälsa, MHFA - Mental Health First Aid, som utvecklats i Australien. Det är ett utbildningsprogram avsett för allmänheten. Tanken bakom utbildningsprogrammet är snarlikt utbildningen för fysisk Första hjälpen.

Nästan alla vet hur vi ska gå till väga och ge en person första hjälpen om vi skulle vara först på plats vid en fysisk olycka? Larma 112, ge fria luftvägar, stoppa blödning, hjärt-lungräddning, mun mot mun....osv. 

Men hur gör vi när vi träffar på någon som mår dåligt i sitt inre? Vid en psykisk olycka? Kanske med panikångest? Kanske med självmordstankar? Då är vårt agerande inte alls lika självklart längre.

Länk till utbildningen MFHA

Jaa, det var lite av vad jag pysslar med just nu, men sen har jag ju också ett arbete att sköta, en fritid att ta vara på och en underbar liten prins som jag ska vara mormor åt, så ja.... det är lite synd att det inte finns några fler timmar på mitt dygn 😊

PS Det har hänt lite mer saker men det får bli ett eget inlägg snart. Jag väntar bara på lite filmbevis 😜

Kram // Maria