I dödens väntrum.
Det
är så otroligt smärtsamt att se en människa krympa ihop inför
döden.
Som en liten fågelunge sitter hon där i fåtöljen, min starka,
snälla
och otroligt omtänksamma arbetskamrat och vän.
Det finns inga ord att säga. Det finns inga ord som kan lindra eller trösta. Jag känner mig otroligt maktlös, det gör så ont.
Det finns inga ord att säga. Det finns inga ord som kan lindra eller trösta. Jag känner mig otroligt maktlös, det gör så ont.
När
jag sitter med hennes hand i min och tårarna trillar på våra kinder
känner
jag en ilska skjuta upp som en pil genom mitt huvud. Jag känner en ilska mot Fredrik. Hur kunde han välja
att dö? Hur kunde han? Här sitter min vän och har bara en önskan, att leva och Fredrik valde att dö. Hur fan kunde han välja att avsluta livet. ”Oups”, vänta nu,... jag tänkte
välja. Jag tänkte verkligen välja.
När
jag senare på eftermiddagen kommit hem så kunde jag inte släppa tankarna på min
vän och på min reaktion över att jag känt mig så arg på Fredrik. Jag har ju hela
tiden hävdat att Fredriks död är en konsekvens av hans depression och att den
som tar sitt liv inte väljer döden utan dör för att de helt enkelt inte ser något annat alternativ. De vill inte dö men orkar inte leva och att de inte kan se någon väg tillbaka till
ett "friskt" liv. De dör i ett psykologiskt olycksfall.
Men
nu var jag ledsen. Jag hade känt mig riktigt förbannad på Fredrik under eftermiddagen och
den känslan ville jag inte ha. Jag var tvungen att få några kloka ord på min
reaktion och vem kunde ge mig det bäst en fredagskväll? Jag skrev till
Ludmilla.
Ludmilla är ordförande i Suicide Zero och hon miste sin dotter i självmord 2008. Hon är en väldigt klok person och jag tänkte att hon kan säkert ge mig en förklaring till min reaktion, och det kunde hon. Jag fick det svar jag behövde. Jag fick ett svar som jag kan ta in, fundera över och som jag också kan acceptera.
Ludmilla är ordförande i Suicide Zero och hon miste sin dotter i självmord 2008. Hon är en väldigt klok person och jag tänkte att hon kan säkert ge mig en förklaring till min reaktion, och det kunde hon. Jag fick det svar jag behövde. Jag fick ett svar som jag kan ta in, fundera över och som jag också kan acceptera.
Jag
får känna ilska. Jag får vara arg och besviken, det är helt ok att känna så.
Med
mitt förnuft vet jag att den som dör i självmord inte har gjort ett rationellt
val. Döden är en konsekvens av ett psykologiskt lidande.
Men förnuftet och känslorna samarbetar inte alltid och man är inte så förnuftig när det gäller ens barns självmord.
Men förnuftet och känslorna samarbetar inte alltid och man är inte så förnuftig när det gäller ens barns självmord.
Min vän befinner sig nu inte längre i dödens väntrum. Himlen har fått ta emot ännu en fin ängel, tyvärr alldeles för tidigt.
Sov gott min fina vän ❤️
Maria
Du är en fantastisk mamma o vän som finns När man behöver dig!
SvaraRaderaMaria Tack för att du delar med dig.
SvaraRaderaMaria Tack för att du brydde dig när jag mådde dåligt.
Peter
Tack till er båda Camilla och Peter.
SvaraRaderaJag är bara människa, men gör det som känns rätt för mig. Att vara medmänniska.
Det krävs bara att låna ut sina öron till någon som behöver dem.
Kram till er båda ����