Fredrik

Fredrik

söndag 6 november 2016

Alla helgons helg

I Sverige är vi ganska dåliga på att prata om döden. Men jag undrar om det finns något land där man är bra på döden? Är det inte snarare så att vi är rädda för att närma oss själva sorgen och visa det öppet? 
Svenska kyrkan publicerade en undersökning i veckan som visar att fyra av tio svenskar skulle vilja sörja mer när en person dör, men att de inte hinner! Vi hinner inte sörja för livet är för stressigt!


I åldrarna 18–29 år svarade en av tre att de är rädda för att själva bli ledsna eller att andra ska se dem ledsna. För många tycker att det värsta som kan hända är att tappa kontrollen och börja gråta inför andra. Inte ens i det privata verkar det finnas utrymme för att sörja. 
Jag tycker undersökningen är oroväckande. Den säger något om hur hårt vårt samhälle är, men den visar också att det kanske finns en väg framåt? för om vi själva pratar om sorg kanske vi kan ge andra mod att också göra det. Genom att möta varandra och verkligen SE varandra.

För döden är oåterkallelig och utan undantag. Den stora förlusten av en människa, av hans doft, hans sätt att prata och skratta försvinner för evigt. Alla vi som förlorat ett barn sörjer nog i oändlighet, men även när vi förlorat någon annan som stått oss nära. Det är en del av vår gemensamma mänsklighet.

Under allhelgona uppmanar Svenska kyrkan oss att ta en minut för att stanna upp och sörja och tänka på våra döda. Många av oss har nog tänt ljus eller en gravlykta i höstnatten.
Vi var på kyrkogården för att göra fint på fredagseftermiddagen men tog även på lördagskvällen en tur ut till Skogskyrkogården. Det var väldigt mycket folk i rörelse. Det lyste otroligt många ljus på alla gravar och det var en fin stämning. 


Vi kanske även borde ta en minut för att hinna se sorgen hos andra.

Klicka på den blå texten nedan och se filmen från Svenska kyrkan och ge er själva tid till en minuts eftertanke ❤️ / Maria 

KLICKA HÄR #taenminut




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar