Fredrik

Fredrik

lördag 29 april 2017

Det händer mycket just nu

Nu tycker jag det är dags att ni får en liten uppdatering om vad jag pysslar med just nu. Det händer hela tiden mycket så min tid räcker inte riktigt till för bloggen längre men det är också så att mitt behov av att blogga har minskat betydligt. 

Jag deltar just nu i Landstingets suicidpreventionsarbete i det akuta läget med blåljuspersonal. I gruppen ingår representanter ifrån  polis, räddningstjänst, ambulans, Trafikverket, SOS-alarm, psykiatrin, akuten, landstingets strateg och så jag  själv som medverkar ur anhörigperspektivet men också som representant ifrån Suicide Zero. Det är en väldigt positiv grupp som ska arbeta fram en gemensam handlingsplan för hur arbetet ska utföras i det akuta läget vid ett suicidlarm.

Jag har även varit inbjuden att tala vid en uppstart av ett annat suicidförebyggande arbete som Kalmar läns landsting står bakom. Jag bjöds in för de ville ta del av mina erfarenheter som anhörig och hur jag tänker om Fredriks bemötande av sjukvården när han sin sista helg i livet sökte vård på psykakuten. Hur ser jag på det idag och vilka synpunkter har jag på det? 
I det här arbetet ingår alla delar inom vården i Landstinget och i stora drag handlar arbetet om att man vid minsta misstanke om suicid ska hjälpa patienten vidare till rätt vård. Inte lägga över ansvaret på patienten att själv söka sig till rätt instans utan lämna "stafettpinnen" vidare till rätt vårdinstans. Om det arbetet slår väl ut och blir verklighet då är Kalmar län på mycket god väg till ett minskat antal självmord och en förebild för resten av Sverige.

En kväll i april var jag och berättade lite av min historia på Anhörigstödets träff i Mönsterås. Det var ingen stor grupp jag pratade inför men jag blev ändå väldigt påverkad och efteråt frös jag så jag skakade. 


Jag har anmält mig som förlöpare till Karin Boyes Minneslopp som ska gå av stapeln i Alingsås den 2 september. 
Karin Boye som är en mycket känd svensk författare tog sitt liv i Allingsås 1941 och var då endast 40 år gammal. Karin Boye har skrivit flera diktsamlingar men hennes mest berömda dikt är troligen "Ja, visst gör det ont när knoppar brister" ur samlingen För trädets skull. 
Om allt går som vi har tänkt så kommer hela familjen åka dit och vara med och springa/gå för alla dem som inte riktigt orkar.


För drygt en månad sedan hade jag kontakt med kyrkoherde Alf Johansson i Mönsterås och vi bestämde då att även i år ha en stund i kyrkan samt en ljuständning i kyrkparken den 10 september på WHO:s Suicideprevention Day. 


Och som slutkläm på det här inlägget vill jag också berätta att jag nu även blivit instruktör för Suicide Zeros utbildning Våga Fråga. Jag är ju sedan tidigare instruktör för MHFA-Första hjälpen till psykisk hälsa. Våga Fråga-utbildningen är en betydligt kortare version som inte går lika långt ner på djupet, men syftet är detsamma. Att upptäcka tidiga tecken på psykisk ohälsa och att våga fråga hur någon mår. 
I det här första skedet riktar sig utbildningen till arbetsplatser och organisationer. 
Det är så självklart idag att man på alla arbetsplatser utbildar personalen i hjärt-lungräddning, brandskydd och första hjälpen så nu är det på tiden att även lyfta in den psykiska hälsan. Jag önskar att efterfrågan blir stor och att vi får en stor spridning av utbildningen. Du som läser det här får gärna sprida informationen vidare till just din arbetsgivare och mer om utbildningen finns på Suicide Zeros hemsida.


I samband med utbildningen Våga Fråga hölls på kvällen även Suicide Zeros årsstämma. Det är verkligen roligt att träffa flera av dem som man annars under året bara ser som små profilbilder på Facebook.


Det känns riktigt bra att det händer mycket just nu inom ämnet. 
Jag hoppas ni ser SVTs serie 30 liv i veckan, om ni missat den går den att se på svtplay ännu en tid framöver.


Maria

fredag 14 april 2017

Livet är inte rättvist

Igår omkom en 19- årig pojke från vår grannkommun i en bilolycka. Pojken frontalkrockade med en långtradare och dog omedelbart. 
Jag känner inte pojken och jag känner inte heller hans familj men jag har en vän som gör det och hon var både chockad och ledsen när vi träffades på morgonen igår. Vi pratade om det, vi funderade kring döden och vi grät.




Sen kunde jag inte släppa händelsen, den kom och gick fram och tillbaka under hela dagen. Även om familjen för mig är helt okänd kan jag ändå inte sluta tänka på dem. Jag tänker på föräldrarna. Jag tänker på den bottenlösa sorg de hamnat i och på det helvete det innebär att mista sitt barn. Jag tänker också på den hemska tid som nu ligger framför dem. 
Döden är så skrämmande, döden är så definitiv. 
Livet är inte rättvist. 

KLICKA på den blå texten och lyssna på texten till denna underbara låt. Avundsjuk på änglarna med Donna Taggart


Maria ❤